Ironman Lanzarote
21 maj 2005
Succé för svenska triathleter på Lanzarote 2005.
Totalt 22 triathleter representerade Sverige på Ironman Lanzarote 2005 och 4 av dessa tog med sig hem kvalifikationsplatser till Hawaii.
Stort grattis till:
|
Björn Haring |
SCT |
Nr. 9 |
M30-34 |
|
Jenny Kron |
SPIF |
Vinnare |
F30-34 |
|
Sofie Dovren |
Triathlon Väst |
Vinnare |
F40-44 |
|
Peter Dahl |
|
Nr. 8 |
M35-39 |
För resultatlista se www.ironmanlanzarote.com
För undertecknad blev det dock allt annat än resultatmässing succé på den tuffa banan på Lanzarote.
I början på maj opererade jag bort en tand vilket innebar 5 vilodagar pga. infektionsrisken, och efter bara några få dagars lätt träning händer det som inte får hända – en förkylning bryter ut. Totalt 6 träningsdagar i maj är inte den bästa uppladdningen inför tävlingen, men jag var i alla fall inte övertränad.
Jag var fortfarande sjuk när jag satte mig på planet till Lanzarote och det var först på torsdagen att jag beslutade mig för att köra tävlingen och jag hoppades fortfarande på ett mirakel (läs: Hawaii plats). I efterhand kan man ju vara hur klok som helst och utan problem inse att det är nästintill en omöjlighet att prestera bra efter en sådan uppladdning, men utan tron på att man kan, så går inget.
Att lyssna på kroppen är viktigt, men minst lika viktigt är det att tro på sig själv och acceptera läget när inte kroppen vill som tankarna vill och att kunna se det positiva i motgången. Min tävling var långt ifrån den katastrof som den ser ut som när jag tittar på resultatlistan.
De första 3 timmarna av tävlingen gick jättebra och jag är speciellt nöjd med känslan under simningen. Aldrig har jag simmat så bra och spenderat så lite energi. Jag är också nöjd med att jag kom i mål och inte fick se DNF efter mitt namn i resultatlistan, även fast det var nära när jag tre gånger under cyklingen klev av och funderade på om finisher t-shirten var värd det.
Det var den, men jag har inte helt övertygat mig själv om att mina andra gradens brännskador på axlarna, som fram till nu har betytt ytterligare en vecka utan träning, var ett rimligt pris för målgång.
Till alla er som under säsongen kommer i en situation vart kroppen inte vill som huvudet – kämpa på – ge inte upp – det är så mycket roligare att kunna titta på resultatlistan och se en tid istället för DNF.
“Pain is weakness leaving the body – ohh boy I am very strong right now!”
Därmed inte sagt att man skall ta sig i mål till vilket pris som helst – en långtidsskada är aldrig värd en målgång.
Den 10 juli är det Ironman Germany, som gäller. Hela 12 av 14 svenska triathleter representerar Stockholm City Triathlon.
Träna klokt
Brian
