Ironman Lanzarote

21 maj 2005



Efter en lång vinter med en hel del träning på rullen i sovrummet, två resor till Spanien för att öka på solbrännan och förbättra cyklingen var det överraskande tidigt att åka till Lanzarote för att tävla i Ironman loppet. Vid avresan var vädret i Sverige fortfarande kallt och jag hade knappast fått in nån träning iklädd annat än vintertights och lång-armad tröja.

Trots kylan hade träningen inför loppet gått bra och i år har jag lagt mer fokus på löpningen (lördagsmorgon i snön o kyla), bålstyrka (planka i 7 minuter) och cykling i bergen (Alicante är inte platt). Toppningen under de sista veckorna hade gått bra med några riktig bra cykel-löp träningar där jag fick bevis på att mycket långt och lugnt tränande utvecklar kroppen på ett mycket bra sätt… Allt i allt kände jag mig i bra form och jag såg framemot loppet på Lanzarote.

Brian och jag kommer fram sent på tisdag kväll och båda är vi så pass trötta att vi inte lyckas lista ut hur vi ska öppna bagageluckan på vår lilla hyrbil… Inte så lätt alltså att få in 2 cyklar o alla våra väskor… Till slut lyckas vi kränga in väskorna och våra cyklar och kommer fram till vårt hotell som ligger inte mer än hundra meter från tävlingens start och mål. Från balkongen ser vi hela simbanan och stranden.

Dagarna innan loppet är lugna och vi håller oss mest inomhus förutom några korta pass där vi bland annat cyklar de värsta backarna. Vi passar också på och besöker vår favorit pizzeria sen förra året. Det ger bra stämning i uppladdningen att se hela ön och känna igen sig i de olika partierna. Asfalten har blivit sämre och det blåser betydligt mer än förra året.

På lördagsmorgon blåser det ännu lite mer än tidigare och både Brian och jag vet att det blir ett tufft lopp där det gäller att disponera kraften. Jag får en bra start på simningen och ligger i princip i fötterna på proffsen de första meterna och kan sen simma i min egen takt under det mesta av loppet. Min tid på simningen är densamma som förra året, men vinden gjorde simningen lite tuffare så när jag springer på stranden mot min cykel så är jag nöjd med att ligga på schema. Väl uppe på cykeln märker jag direkt att värmen och vinden gör sitt; det känns tungt i benen och jag hittar inte riktigt samma tryck som jag har haft under uppladdningen hemma i Sverige. Jag bestämmer därför att ta det lugnt och se till att komma bra genom första halvan för att senare öka… trodde jag… Väl halvvägs visar det sig att det inte är en fråga om att öka men mer en fråga om att kämpa mot vinden och överleva. Som tur är får man medvind och utförsbacke de sista fem milen hem och där kunde jag trycka på lite mer och känna fördelen av mina nya aerohjul. Genom hela cyklingen hade jag stor fokus på att dricka ordentligt och få i mig så mycket energi i form av Vitargo o Powergel som möjligt utan att få problem med magen. Växlingen till löpningen gick supersmidigt och innan jag visste om det så hade de första fem kilometrarna passerat. Jag fortsatte med samma strategi som på cyklingen; jag tog det lugnt och höll min egen takt i vetskap att dem som sprang om förmodligen skulle bryta… Själva löpningen gick bra och det var första gången att jag inte gick en enda meter. Jag stannade inte ens i vätskekontrollerna men höll ett jämn tempo. Vid ingång av sista varvet noterade jag att det var en kille i samma age-group som jag som hade börjat gå ungefär en kilometer framför mig och jag bestämmer mig för att komma ikapp honom. Mina sista fem kilometer går på rund 23 minuter och det räcker för att komma ikapp killen framför mig. Vid målgång är det ända jag kan tänka på att måste stänga av klockan innan jag lägger mig ner…

Under själva loppet har jag inte haft riktigt koll på min placering och eftersom det kändes så tungt under själva loppet vågar jag inte riktigt tänka på kvalplatserna för Hawaii. Först efter dropp, massage och dusch går jag och hämtar ut resultatlistan. Känslan är nästan overklig när jag ser att jag har kvalat in och tagit plats nio av nio i min åldersgrupp. Rycket på slutet var det som gav mig platsen…

Dagen efter loppet är det bara fest och glädje; jag går runt med världens leende och mår bra; efter alla lopp och år med träning ska jag verkligen åka till Hawaii. Den sista dagen på ön åker vi runt som turister, äter pizza, dricker champagne på balkongen och packar cyklarna. För min del blev det en mycket lyckad resa och ett bra lopp där jag fick använda all min erfarenhet för att genomföra loppet på bästa sättet trots att det var tufft och tungt.

Nästa mål är ett bra lopp på Hawaii…

Träna smart (långt och lugnt)

Björn

Utsikten från fönstret Brians nya cykel Cykeln igen Simning Växling
Växling Cyklingen Löpningen Målgång! Påskrift
Diplomet Race Director Kenneth Brian och vinnaren Björn och vinnaren Björn och Brian dricker champagne