Syreupptagningsförmåga
Syreupptagningsförmåga, eller egentligen maximal syreupptagningsförmåga
är det vetenskapliga namnet på det vi brukar kalla "kondition"
eller "flåset". Syreupptagningförmågan brukar mätas
som
Exempel: en frisk man i 20-årsåldern, som väger 60 kg
tar maximalt upp 2.5 liter syre per minut i blodet. Detta ger en maximal
syreupptagningsförmåga på 2500/(60x1) = 41,6 ml/kg x min.
Maximal syreupptagningsförmåga för svensk elit inom längdåkning
ligger på c:a 83 ml/kg x min.
Syreupptagningen är i vila mycket låg men vid ansträngning
ökar pulsen och andningen och på så sätt även
syreuptagningsförmågan.
Sambandet mellan syreupptagning puls och utfört arbete är
linjärt fram t.o.m. tröskelpulsen, då ökar pulsen
istället exponentiellt.
Syreupptagningen bestäms av ett antal olika delar
-
Hjärtats maxpuls
-
Muskelns syreupptagningsförmåga
-
Blodets förmåga att transportera syre
-
Hjärtats slagvolym
-
Lungornas förmåga att syresätta blodet
Alla dessa delar tillsammans bestämmer tillsammans syreupptagningsförmågan.
Man brukar även tala om central och lokal kapacitet: central kapacitet
gagnar hela kroppen, den lokala kapaciteten sitter i muskeln.
Notera att syreupptagningsförmågan inte kan vara större
än vad muskeln ifråga klarar av att tillgodogöra sig: syreupptagningsförmågan
måste m.a.o. mätas grenspecifikt. Det är därför
ingen idé att försöka applicera mätningar av syreupptragningsförmåga
gjorda under ett simpass på t.ex. löpning.
Maxpuls
Maxpulsen kan tyvärr bara ökas marginellt med hjälp av träning.
Maxpulsen tycks vara inskriven i generna och sjunker dessutom med stigande
ålder.
Muskeln
Muskelns syreupptagningsförmåga bestäms av antalet kapillärer
och mitokondrier. Kapillärerna är de minsta blodkärlen som
omger själva muskelcellen, ju mer utbredda de är desto lättare
är det att syreförsörja muskeln. Mitokondrierna är
muskelns energifabriker som omvandlar fett, kolhydrater och syre till energi
(ATP) (se vidare kroppens
olika energisystem) Genom att uthållighetsträna i måttligt
tempo kan man flerdubbla antalet kapillärer i muskeln.. Om man istället
styrketränar muskeln (anaerob belastning) leder detta till att muskelfibrerna
växer, men blodkärlen och mitokondrierna ökar inte i samma
grad. Effekten blir att transportvägarna i muskeln blir längre:
syresättning och borttransport av restprodukter (e.g. mjölksyra)
försvåras.
Blodet
Blodets syreupptagningsförmåga bestäms av mängden
hemoglobin (röda blodkroppar). Mängden hemoglobin ökas när
man tränar s.k. LSD (Long Slow Distance), d.v.s. långa pass
med låg puls, hela tiden med träningsnivå 1 (se pulsbaserad
träning). Andra lite mer kontroversiella sätt att öka
hemoglobinhalten är höghöjdsträning och bloddoping.
Om man donerar blod så minskar koncentrationen av röda blodkroppar,
den är dock återställd efter c:a 2 veckor. Järn är
en av de viktigaste ingredienserna för att ryggmärgen skall kunna
producera tillräckligt med hemoglobin.
Hjärtat
Hjärtats slagvolym ökas genom att träna hjärtmuskeln.
Kom ihåg att hjärtat är en muskel och reagerar vid träning
på samma sätt som alla andra muskler. Hjärtmuskeln skiljer
sig dock lite från de flesta andra muskler; hjärtmuskeln liksom
lungmusklerna och hjärnan är mycket effektiv på att tillgodogöra
sig energi från mjölksyra i blodet, har du någonsin känt
mjölksyra i hjärtat? Träningen av hjärtmuskeln sker
genom att driva upp pulsen till 10-15 slag under max, d.v.s. intervallträning.
Träningen behöver inte vara grenspecifik, tvärtom kan det
vara en fördel att träna hjärtat i en gren där man
kan nå högre maxpuls (t.ex. skidåkning istället för
simning).
Lungorna
Lungorna är normalt inte begränsande för syreupptagningsförmågan.
Även om vi kör ett ganska stadigt tempo så hinner lungorna
med att syresätta blodet. Lungorna är begränsande först
vid tyngre, syraintensiv belastning då vi börjar hyperventilera.
Hyperventilationen börjar vid mjölksyratröskeln, då
både lungventilation och puls ökar exponentiellt med utfört
arbete. För att öka möjligheten att ventilera måste
lungmusklerna tränas för att bli både effektivare och uthålligare.
Lungvolymen kan dock bara påverkas i mindre grad.
Uthålligheten hos lungmusklerna tränas på samma sätt
som hjärtmuskulaturen med hjälp av intervallträning.
Effektiviteten i andningen tränas bäst genom diverse andningstekniker.
Med en effektivare andning så förbrukar lungorna mindre syre,
och mer blir kvar till de andra muskelgrupperna. Faktum är att lungmusklerna
faktiskt står för en försvarlig del av syrekonsumtionen.
De bästa övningarna för att förbättra effektiviten
i andningen finns inom Yoga. En stor del av Yoga-övningarna syftar
antingen direkt eller indirekt på att stärka andningen. Från
Yoga kan man dessutom lära sig många nya stretchövningar.